Det är samma känsla. Dörren går upp med ett pling från den lilla klockan. En varm doft av tryckfärg, kemikalier, gammal korkmatta och blötlagt papper slår upp.
Till höger i den tidigare skolsalen står den stora svarta pressen, litet lik ett väntande urtidsdjur.
Det är här det händer, här bland stora väntande pressar med filtarna upphävda. Här känns svärtan i luften, pressarna som väntar på den varma plåten, ljuden som hör till - gnekandet när valsen går runt, dunsen när när plåten lämnar.
Och så – känslan av upprymdhet. Eller nedslagenhet. Allt som kan hända i själva tryckproceduren - att tryckfärgen inte fungerat som tänkt, att en tilltänkt del av plåten blivit för skarp eller svag, att papperet hunnit bli för uppblött och fastnat - allt kan sätta sig på tvären. Andra dagar går allt i lås. Svärtan är den rätta, det senaste ingreppet i plåten fungerar från början, det ena trycket efter det andra lämnar pressen lika bländade fulländat.
Tycker man då. Nästa gång man ser dem är man vanligen inte lika nöjd.
Jag befinner mig på Falu Konstgrafiska Verkstad och tusen gånger har jag frågat mig varför jag tillbringar kvällar, ledigheter, helger och nätter med att rista i plåtar och dra mig igenom denna långa, tålamodskrävande process.
Svaret är naturligtvis att det inte går att svara på. Man bara gör det när man en gång börjat så några frågor behöver inte ställas. Möjligen kan man påpeka att själva förfaringssättet föder något speciellt.
Nu har verkstaden funnits i 50 år här i Falun – en tidsperiod då mycket har hänt, förstås, inom konst och grafik. Inte minst på den tekniska sidan. Det är fascinerande och det är bara att vara tacksam för Einar Johnssons pionjärarbete 1957 med att starta denna kommunala verkstad. Falu kommun kan genom verkstaden på ett kreativt sätt föra vidare och dra nytta av sin berömda tradition från falugrafikerna och förstås även andra konsthistoriska “grafikerkändisar” från Falun och Dalarna som Carl Larsson och Anders Zorn.
Hör på radions kulturprogram att “grafiken har målat in sig i ett hörn”.
Det stämmer inte – konst handlar inte om vilket material man väljer att jobba i.

Sedan oktober 1992 är Modhir Ahmed konstnärlig ledare för Falu Konstgrafiska Verkstad.
- Det finns en stor brist i Sverige när det gäller utbildning i grafik på högskolenivå, säger han. Sverige är näst sämst i Skandinavien efter Danmark, men många som är uppfinnare och förnyare på grafikområdet kommer från Sverige och Danmark.
- Frågan är vad vi kan göra för att bygga en tradition som hänger med i tiden, fortsätter Modhir Ahmed. Det räcker inte med att säga att vi har falugrafikerna längre om vi ska jämföra oss med andra europeiska länder. Man får inte glömma att Sverige är världens tätaste land när det gäller verkstäder, där är vi verkligen unika.
- Enligt min erfarenhet, när det gäller att arbeta med konstnärer och ungdomar, så är behovet stort av att få en längre tids utbildning på högskolenivå när det gäller grafik, annars blir det som i dag, att kvaliteten i grafiken stannar hos dem som har utbildat sig tidigare. Efter dem kommer det inte att finnas någon som kan utbilda vidare eller ta ansvar för grafiktraditionerna. - Jag tycker att svenska regeringen borde ta ansvar för den delen av utvecklingen. Jag vet inte om det är landstinget, regeringen eller kommunerna som kan bidra med att utveckla grafiktraditionen.
Till exempel i Falun finns rätt miljö att starta en utbildning på högskolenivå när det gäller grafik, just genom den tradition som finns här med falugrafikerna och en fantastisk verkstad som har spelat en stor roll genom kurser och kontakter utifrån.
- Unga människor behöver stöd och hög kvalitet i undervisningen. Då kan de komma in i processen med bildskapande. För konstnärer som redan jobbar med bilder och grafik är korta kurser mer effektivt. Vad de behöver är inte utbildning utan ny information.
- Mitt stora intresse är att utbilda unga, och till och med barn, i konstgrafik och bildanalys. Barnen kan sedan själva upptäcka vilken väg de vill ta - att gå en grafikskola eller använda sig av andra möjligheter. Men det är väsentligt att de får chansen att testa och prova precis som de kan testa och prova att spela musik eller fotboll.
- Skolverket bör tänka flera gånger innan de satsar pengar på att bara ordna “lekstuga” för barnen. Barn behöver experter som kan upptäcka deras förmåga i bild, musik och andra ämnen och ge dem rätt frihet. När det gäller barn som drabbas av svårigheter tidigt är jag säker på att en del av orsaken är att de inte får chansen att möta miljöer där de kan upptäcka att de är duktiga på någonting. Det slår också hårt ekonomiskt att lämna de här barnen åt sitt öde. Det är i tidig ålder som kulturen kan ge stöd och hopp åt unga människor om de får rätt vägledning.

Modhir Ahmed kom till Konstgrafiska i en tid när verkstaden genomgick en restauration och försågs med ny teknik. Med sitt internationella nätverk har genom hans arbete också Falu Konstgrafiska Verkstad fått kontakter världen över. Mötena med grafiker från andra länder och världsdelar har utvidgats och givit resultat via utställningar, kurser och workshops.
- Flera av de grafiska verkstäderna i Sverige står för hög kvalitet, till exempel den konstgrafiska verkstaden i Borås, där jag började när jag kom till Sverige från konsthögskolan i Warsawa 1989.
Nu fyller Falu Konstgrafiska Verkstad som arbetsplats och inspirationskälla 50 år. Vi som jobbar här, vi som kom nya en gång och vi som åldras med denna fantastiska mötesplats, alla unga, nytillkomna och gamla medlemmar, kommer under året att ha olika utställningar och göra allt vi kan för att ge falubor och övrig allmänhet det som vi själva fått – frukterna av ett konstnärligt utvecklingsarbete, inspiration, möten, idéer - och - massor av bilder!

Eva Lidén

1957 startades Falu Konstgrafiska Verkstad som en studiecirkel genom ABF med Einar

Johnsson som ledare i en liten lokal på Kvarnberget i Falun.

1973 flyttades verkstaden till den nuvarande lokalen på Blindgatan i gamla stadsdelen

Östanfors. I samband med flytten tog Falu kommun över ledningen och anställde Einar

Johnsson som föreståndare på heltid.

1993 genomgick huset en omfattande renovering och byggdes samtidigt ut.

Efter ombyggnationen blev det möjligt att arbeta med i stort sett alla grafiska metoder. I

det ursprungliga markplanet finns det en koppargrafikavdelning med finns också ett stort

rum för litografi och ett arbetsrum med pappershantering. I källaren finns det en eldriven

koppartryckspress, en högtryckspress och ett mörkrum. På det övre planet finns datarum,

kontor, lunchrum och en gästsovalkov. Fläktsystemet är väl utbyggt och verkstaden har en

behaglig och säker arbetsmiljö. Verkstaden är vackert belägen i en genuin Falumiljö och på

den angränsande gården finns ett gammaldags bokbinderi.

Verkstadens målsättning är att experimentera med nya material och hitta nya sätt att skapa

konstgrafik. I största möjliga utsträckning används miljövänliga och giftfria material i

arbetet. Samarbete på internationell nivå hör till en av verkstadens viktigare målsättningar.

Det sker genom kurser/workshops och utställningar. Dessutom finns det idéer om utbyte

med konstnärer i andra länder. Många kända grafiker har genom åren arbetat på verkstaden.